logo
banner4a

Urtid

För mer än 1800 miljoner år sedan bildades den bergrund som i dag utgör Järnabygden. Från början hängde allt land samman i en stor urkontinent, Gondwana. Med tiden bröts denna upp och bitarna drev sakta från varandra, drivna av de strömmar av smält materia som finns i det inre av klotet. Ibland kom plattorna i vägen för varandra. De stötte samman och genom kraften i kollisionen veckades bergrunden till enorma bergshöjder. Det som i dag är vår del av världen utgör roten av ett sådant bergmassiv, troligen mäktigare än vad Himalaya är i dag. Bevisen lär finnas i de små mineralkristaller som bygger upp bergarterna och är tydbara för den som har kunskapen och intresset. Ibland trycktes den ena plattan ner under den andra. Sediment på botten i urhaven kom att följa med och pressas ned i jordens heta inre. Där omformades materialen och bildade nya mineral och bergarter.

Urbergskalkstenen eller marmorn som finns kring våra trakter är ombildade från sedimentär kalksten och järnmalmen bildades från omvandlade rostutfällningar på urtida havsbottnar. De enorma bergskedjorna nöttes ner av det bistra klimatet och med tiden bildades en slät bergsplatå. Den kan vi fortfarande föreställa oss om vi kommer ett stycke upp över terrängen. Horisontlinjen sedd från ett tillräckligt högt berg eller byggnad är helt rak. Berg och dalar tar ut varandra och världen ser ut att vara helt planhyvlad. I ett senare skede i landskapets historia sjönk berggrunden ner i havet och överlagrades med nya sediment. Tjocka packar med kalk- och sandsten bildades. Det mesta av detta har hyvlats bort av upprepade inlandsisar men rester finns kvar. Kalkstenspackar finns t.ex. i Bottenhavet och naturligtvis på Öland och Gotland. När dessa kalkstenar bildades var vår del av världen belägen i närheten av ekvatorn.

I mälardalen förekommer också en röd sandsten som ibland återfinns som lösa block. En del av dessa bär fossila böljeslagsmärken som visar att de en gång i tiden varit sandbotten i grunda vikar. Ett fint exempel på röd sandsten finns invid Ytterjärna kyrka i form av en runsten.

Den vanligaste bergarten på trakten är gnejs. Den förekommer i många former som alla har en mer eller mindre tydlig randning. Finkornigast är leptitgnejsen som man kan hitta i bergen kring Håknäs och i närheten av Berga där den brutits till byggnadssten. Grovkornig återfinns den t.ex. vid gruvorna där den bitvis övergår i pegmatit. Vackrast är kanske granatådergnejsen som förekommer på många platser i bygden. Ibland tvärar breda band av mörka bergarter genom gnejsen. Dessa utgörs av yngre bergarter som i smält form fyllt ut sprickor i det äldre berget.

Vårt urberg är uppsprucket så att det bildas ett rutnät av sänkor och dalar. Ett spricksystem är orienterat i nord - sydlig riktning och ett annat i öst - västlig. Detta har givit namn till den landskapstyp som vi har i Järnabygden, sprickdalslandskap. I dessa dalar återfinns flera av traktens sjöar. Vällingen - Kvarnsjön är ett tydligt exempel på där tvärande sprickor möts i landskapet.