logo
banner4a

Förhistorisk tid

Stenålder

Stenredskap Stenredskap från Brandalsund

De äldsta spåren av människor finner man i Järnabygden längst in i de smala vikar, som givit bygden dess namn. Stenålderns människor har i våra bygder inte lämnat några stora spår efter sig, men med lite tur, och skicklighet går det att hitta rester av stenåldersboplatser. Typiskt för dessa är att de ligger på lätta väldränerade jordarter och mycket nära stranden av de forntida vikarna. Fynden brukar vara skörbränd sten, avslag av kvarts, knackstenar och malstenar. Riktigt fina fynd som hela redskap av grönsten och mönstrade krukskärvor är rara.

Gropkeramik

Stenåldersboplatser finns till exempel vid Grönvik, Orrsättra, Åhlsta, Gerstaberg och Brandalsund. Arkeologiska undersökningar vid Pärlängsberget och Ene har också bekräftat att människor bodde där för ungefär 5 000 år sedan.

Bronsålder (cirka år 1700 f.Kr.)

Mer påtagliga är lämningarna som visar var bronsålderns Järnabor bott. Gravskicket var då stora rösen på höjder. Runt de gamla vikarna ligger fortfarande dessa kvar och påminner oss om våra förfäders historia. Gravrösen återfinns exempelvis vid Brandalsund, Farsta, Håknäs och Tuna. Speciellt vackert belägna är de i Bergadalgången och vid Glia. Älvkvarnar och hällristningar med skepp och andra figurer hör också till denna tid. Älvkvarnar är vanliga i bygden men hällskepp har vi bara vid Linga. Nära tätorten finns älvkvarnar kring Tuna och vid Tavestabytomt. Älvkvarnsrikast är ett block på Brandalsund, nära Vallstugan. Under den sena bronsåldern och den tidiga järnåldern ändras gravskicket. För denna tid är det nästan omöjligt att säga vad som är typiskt. Gravfält med rösen, treuddar, runda och kvadratiska stensättningar, domarringar och skeppssättningar kan höra till denna tid. Ett par gravfält med många olika gravformer är de vid Vallstugan och Ene. Speciellt området från Vallstugan till Brandalsunds f.d. skola rekommenderas. På bronsålderns boplatser finns ofta skärvstenshögar. Dessa är lika gravhögar men de är uppbyggda av skörbränd sten. En skärvstenshög låter ihålig om man stampar på den till skillnad från en kompakt gravkulle. Fina skärvstenshögar finns på Brandalsund, Farsta, Tuna och Ene.

Järnålder (cirka år 500 f.Kr.)

Järnålderns människor var jordbrukare och inte lika beroende av ett kustnära boende som deras samlande, jagande och fiskande förfäder. Järnålderns bosättningar hittar vi ofta där det i dag finns gårdar med en lång historia. Sådana gårdar har korta naturnamn som Ene, Linga, och Mora, eller namn som slutar på -sta eller -by. Och typiska gravfält finns exempelvis vid Eneby-gårdarna och Billsta. By- och gårdsgravfält med flacka kullar är den vanligaste fornlämningen från denna tid. Djupt inne i landskapet på mer än 40 meter över havet finns gravfält vid Glia och Gerstaberg. Ungefär samma höjd är det vid Ene. Men även kullarna på ca 10 meters höjd över havet vid motorvägen, Ene Ulläng, mellan Järnaavfarten och träbron hör till denna tid eller vikingatid. Fornborgar anses vara från folkvandringstid och i Järnabyggden finns en handfull. Ofta är dessa anlagda på bergshöjder med branta stup som borgarna vid Brandalsund, Borgsö och Klövängsberget.

Från vikingatid härrör bygdens runstenar. Stenen vid Gerstaberg, Sö 347, är nog den förnämsta. Valstastenen, Sö 350, nu i parken vid Brandalsund, och Lidebystenen ,Sö 349, är också väl värda ett besök.