logo
banner4a

Historisk tid

Medeltid (år 1060-1521)

De äldsta delarna i båda sockenkyrkorna, Överjärna kyrka och Ytterjärna kyrka, är uppförda under senare delen av 1100-talet. I övrigt är medeltida lämningar nästan obefintliga i socknarna. Det bekräftade undantaget är Brandaborg, en befästning på Trindborgen vid Brandalsund. Platsen har undersökts av arkeologer, som konstaterade att anläggningen kunde dateras till medeltid. Befästningen låg strategiskt placerad vid farleden in mot Södertälje.

För den som vill fördjupa sig rekommenderas Sveriges Nationalatlas.

1500 - 1900

Jordbruket har fram till början av 1900-talet varit den dominerande näringen i Järnabygden. Under 1600-talet sker flera större förändringar inom jordägarestrukturen. Brandalsund bildades då friherre Eric Lowisin köpte och lade samman ett antal gårdar i Ytterjärna. Av de gamla Albygårdarna, Österby, Kvarsta och Vaskhus skapades säteriet som sedan kom att ärvas inom Lowisinsläkten som fideikommiss. Fideikommisset upphörde 1907, då gården såldes till bankiren Axel Burman. Också Gerstaberg och Berga har tillhört Brandalsund.

Även Kallfors blir en stor gård under denna tid. I de första jordeböckerna, från mitten av 1500-talet, nämns Kallfors som ett frälsetorp. Från slutet av 1600-talet fram till 1700- talets mitt var Kallfors en obetydlig gård skattelagd som 1/4 mantal, samma storlek som de närliggande gårdarna Svinbro, Römora och Ålsta. Vid denna tid köptes gården av Johan Bucht, ägaren av Gerstaberg. Anledningen till att Johan Bucht köpte och flyttade till Kallfors var att han nekades bänkrum i Överjärna kyrka, då han bodde på Gerstaberg, som ligger i Ytterjärna socken. Bucht köpte även Tavesta och Ene och lade till Kallforsgodset. På så sätt blev han Överjärnas största jordägare i slutet av 1700-talet. Bucht sålde sedan egendomen vidare till generalen och landshövdingen Axel Löwen 1789. Fastighetsbeteckningen var då Gerstaberg jämte Ene och Tavesta.

Pilkrog

Allt sedan 1600-talet var Pilkrog en knutpunkt i bygden som gästgiveri och krog för vägfarande. 1634 passerade sorgeprocessionen med Gustav II Adolfs balsamerade lik Ytterjärna. Under några dagar stod hjältekonungens kista uppställd i kyrkan, och de hemvändande soldaterna rastade vid krogen. Krögaren Hans Pihl, som troligen givit platsen namnet, skrev till regeringen och beklagade sig över den förstörda grödan. Då hans Majestät Konungens lik hemfördes från Tyskland nedtrampades av det myckna krigsfolket både åker och äng så att inget här kan växa och gro. Hans Pihl bad att få ersättning i kontanter eller natura då han ansåg sig komma att sakna spannmål till vinterns brödbak samt foder till de resandes hästar.

Den 22 april 1691 förordnades Pilkrog till att vara gästgiveri. Den 15 maj 1741 begav sig Carl Linnéus ut på sin öländska och gotländska resa. Han bytte hästar i Fittja och intog middag i Södertälje. Staden var ganska liten, liknar en liten by. Färden fortsatte Härifrån blev landet mer habitabelt med större dälder, åkerfält och ängar. Vi lämnade på vänstra handen Råfelts Bränninge bruk och Fårsta. Havet stötte in på åtskillige ställen vid vägen med sina vikar. Till Pilkrog kommo vi efter 6 fjärdings väg om aftonen, men foro dock därifrån ...

Den 15 juni 1772 serverades islänningen Hannes Finsson filbunke vid Pilkrog av krögaren Sven Ålvik. Hannes Finsson blev senare biskop på Island. Dagen innan hade Karl XIII förtärt detsamma på samma ställe. I Pilkrog finns intet ljus att få, utan man tände på träspån av furu, som allmänt brukades i Sverige. konstaterar Hannes Finsson i sin resejournal. När konstnären Tobias Sergel besökte Pilkrog 1801 tog han tillfället i akt att föreviga detta med en sepiagravyr. Pilkrog var också poststation och hållplats för diligenstrafiken i Sverige.

1918 upphörde gästgiverirörelsen och 1922 inköptes Pilkrog av Eskilstuna stad för 4000 kr. Byggnaden flyttades till Djurgårdsmuseet och efter renovering invigdes det nya gästgiveriet där 1924.

Järna gruvor

Under 300 år bedrevs brytning vid Järna gruvor. Av det äldsta funna belägget för malmbrytning i Järnatrakten framgår att ett malmstreck upptäcktes år 1663. Upptäckaren var Joen Nilsson och han var anställd "tiänare" hos Abine Noe, vilken var ägare av Hulta masugn i Gåsinge socken. Under 1700-talet drevs gruvorna av Jesper Eliesson vid Ehrendals bruk i Frustuna socken. Den mest intensiva perioden för gruvdrift var 1829 till 1861. Under denna tid drevs många gruvor och malmen transporterades till bl.a. Stavsjö och Finspångs bruk. När driften var som störst var närmare 100 personer sysselsatta med malmhanteringen. Under denna storhetstid var Stora Vattengruvan den mest betydande och den drevs i dornläge till ett djup av 107 meter.

Rysshärjningarna

Tisdagen den 21 juli 1719 kom att bli en svart dag i Järnabygdens historia. Denna dag härjades bygden av den ryska invasionsflottan som hämnades Sverige efter Karl XII död. Kvinnor och barn samlades i den gamla fornborgen på Klövängsberget. Häradsfogden Johan Schultz samlade männen, 393 dåligt utrustade bönder och drängar, till att försvara hembygden. Dessutom red Schultz till Trosa för att försöka få hjälp från en ryttartrupp stationerad där. Men Trosa var redan ödelagt och ingen hjälp fanns att få. Då Schultz återkom hade ryssarna anfallit, och många gårdar var stuckna i brand. Den ryska hären på 5 000 man hade sitt läger på ängarna vid Pilkrog, och männen som samlats till försvar var skingrade och drivna på flykt. I Ytterjärna brändes Glia, Aglan, Gerstaberg, Brandalsund, Brogärde, Farsta, Håknäs, Pilkrog, Säby, Nibble, Ängsholm och Borghaga. Ytterjärna kyrka klarade sig då halmen som antänts var för blöt och självslocknade, men fortfarande syns brandmärken i tornets bjälkar. Brandalsunds krog lär ha skonats då krögaren där frikostigt utskänkte öl och brännvin till den ryska truppen. Den enda gården i Överjärna som brändes var Saltå.

Järnvägen

Om garnen var den viktigaste förutsättningen för bygdens kolonisation så är järnvägen den viktigaste för bygdens expansion.

Västra stambanan började byggas 1855 och hela sträckan Stockholm - Göteborg invigdes 1862. Året innan var sträckan Stockholm - Gnesta färdig och Järna fick sitt första stationshus och stationsinspektör Axel Krohg tillträdde sin tjänst.