logo
banner4a

Tätorten Järna

Från 1800-talets slut fram till 1950

Järna station Förutsättningen för Järna samhälle är järnvägsbygget Stockholm - Göteborg, som tog sin början 1855 och avslutades med invigning 1862. Stationshus, godsmagasin och stationsinspektörsbostad byggdes på järnvägens norra sida och var de första byggnaderna i det som skulle komma att bli tätorten Järna. Under de första årtiondena efter stationsbyggandet är förändringen av bygden inte stor. Ett nytt stationshus i tegel med kunglig väntsal, beläget på järnvägens södra sida, togs i bruk 1883 och det var först på 1880-talet som det nya samhället växte fram.


Den 8 januari 1884 skrev Södertäljetidningen Gripen:

"EN PLANLAGD KÖPING
En jordareal af omkring några tunnlands vidd, belägen emellan Järna station och Öfvre Järna kyrka, har grefvinnan Löwen på Kallfors låtit uppmäta och indela i särskilda byggnadstomter, af hvilka hvardera omfattar ett halft tunnland. Dessa tomter äro mot ett visst pris till salu och få af köparen bebyggas efter en af Öfver Järnas kommunalnämnd godkänd plan. Några af tomterna hafva redan blifvit inköpta och åtskilliga byggnads- och grundläggningsarbeten pågå äfven. För att få en rak gata genom det till byggnadsplatser afsedda området har landsvägen från öfvra Järna kyrka i riktning mot järnvägsbron vid ofvannämnda station till en del blifvit omlagd."

I mitten av 1800-talet verkade i Överjärna en driftig folkskollärare och klockare, Carl Johan Wadström. Det var en man med framtidstro, sinne för affärer och som insåg vilken möjlighet till utveckling för bygden järnvägen var. Som en av Överjärnas största jordägare hade han anseende och inflytande i samhället och kallades allmänt för "Järnakungen". Han förhandlade med grevinnan Anne Madelaine Löwen, ägare av Kallforsgodset, om att upprätta en styckningsplan med tomter för Järna villastad. Kallfors, med underlydande gårdar Ene och Tavesta, var ägare av all mark där samhället med tiden kom att växa fram. Första planen omfattade området mellan järnvägen och kyrkan, det som i dag hålls samman av Storgatan, Åsgatan, Sandtorpsvägen och avdelas av Hagagatan. Kvarteren delades upp i lotter om ett halvt tunnlands storlek och såldes till intresserade för 200 kronor mot kravet att tomten skulle bebyggas inom fem år. Storgatan blev huvudgata och ersatte den gamla vägen mellan Telleby och kyrkan. All gatumark donerades till samhället av Löwens mot löfte om att en gata skulle ges det Löwenska namnet, därav Löwensväg mellan Turingevägen och Rönnvägen.


Anneberg 1910 Innan samhället planerades fanns ingen bebyggelse mellan kyrkan och stationen. Bland de första som etablerade sig i Järna var handlare. Haga i nuvarande korsningen Hagagatan - Storgatan byggdes 1880 av handlaren Olov Andersson. Sättra, Storgatan 5, uppfördes 1883 av handlaren Karl Johan Carlsson och Anneberg (fotot), Storgatan 17, 1888 av bagaren O.W. Roggen, som där öppnade bageri och diversehandel. Vid stationen byggde Karl Alfred Eriksson Emmadal 1888 och öppnade slakteri.



Huvuddelen av tomterna i den första styckningsplanen var bebyggda i början av 1900-talet och en utvidgning av samhället mot norr och öster planlades 1919 med 150 tomter. Två tomter i kvarteret mellan kyrkan och Hagagatan hade lämnats obebyggda för att vara platsen för samhällets torg. Vid kyrkan byggdes också samhällets första folkskola, Kyrkskolan, 1883.

Det växande stationssamhället hade kring 1910 nått en storlek och utveckling att kraven på fastare samhällsregler blev påtaglig. Det fanns inga som helst allmänna anordningar för gatuunderhåll, vatten, avlopp och renhållning. Villaägarna lämnade sitt avfall lite varstans i skogen runt Järna, och även det obebyggda torget användes som avstjälpningsplats. För att få lite ordning på det tilltagande problemet med renhållning ordnades en första gemensam soptipp där Tavestaskolan i dag ligger.

I och med det påbörjade bygget av Nyköpingsbanan förväntades en ytterligare expansion av samhället. Möjligheten att bilda ett municipalsamhälle diskuterades på kommunalstämmorna och för och nackdelar vägdes mot varandra. Till slut vägde fördelarna tyngst och Järna municipalsamhälle bildades 1 januari 1912 och den 12 samma månad hölls första municipalstämman. Municipallagarna gällde för tätorten och municipalsamhället existerade parallellt med Överjärna kommun. (Läs gärna mer om kommunreformen på wikipedia)

Municipalnämndens förste ordförande blev församlingens energiske klockare Noak Reinhold Le Moine. På första municipalstämman beslöts att bygga ett spruthus på torget och det stod klart i oktober samma år. Från 1913 beslöts att införa torgdagar med kreaturshandel en gång i månaden och handel med livsmedel varje fredag. Järna elverk startade sin verksamhet 1917 och året efter hade Järnaborna tillgång till elektricitet. Ytterligare några år senare, 1921, fanns elektriskt gatljus med automatisk tändning och släckning.


Väskan - Järna Reseeffektfabrik Möjligheten till transporter på järnväg lockade även industrier till Järna. Järna ångsåg etablerade sin verksamhet i närheten av järnvägen, vid Sandal, 1910. 1915 började Alfred Högbom tillverka karameller och 10 år senare öppnade Järna Reseeffektfabrik sin industrilokal (fotot). 1930 kom Östblads Skidskor från Vagnhärad till sin nya fabrik strax intill järnvägsstationen. AB Dabe var den första mekaniska industrin som kom till Järna. Tillverkningen började 1942 i nybyggda lokaler intill Nykvarns kvarn vid Mölnbovägen. Och i samhället fanns närmare tiotalet snickerifabriker.


Omkring 1920 var samhället i sin äldsta form helt utbyggt och det var hög tid för en ny stadsplan. Den utformades 1925 av arkitekt Cyrillus Johansson, men det dröjde till 1941 innan den stadsfästes av länsstyrelsen. Det som begränsade Järnas fortsatta utveckling var avsaknaden av kommunalt avloppsnät. Ett stort problem att lösa var att dra ledningar under järnvägen. Först i början av 1930-talet kom anläggningsarbetena i gång. Avloppet mynnade orenat i Moraån. 1941 byggdes det första lilla vattentornet och en pumpstation vid Ulldalskällan vid nuvarande korsningen Ulldalsvägen - Hagagatan.

Epagärdet

Först ut med kommunalt vatten- och avloppsnät blev villakvarteren på det så kallade EPA-gärdet (foto ovan), mellan kyrkan, järnvägen och Centralskolan, nuvarande Mariaskolan. Detta område började bebyggas på 1930-talet och var färdigbyggt ungefär 20 år senare. 1948 började nästa villaområde vid Sandtorpsvägen och Tavestavägen att byggas.


Centralskolan 1940 Centralskolan (fotot), nuvarande Mariaskolan, i Järna var färdig att tas i bruk till höstterminen 1939 och ett par år senare var också gymnastiksalen klar att använda. Tanken var att bygdens alla barn skulle få gå i en gemensam skola inne i samhället. Tidigare hade Kyrkskolan varit den lokal som Järnabarnen skulle använda, men där fanns för få lärosalar. Många fick då gå i de små skolorna som fanns utanför tätorten som Bankesta och Bresta. I och med att Centralskolan byggdes samlades all undervisning där och den dimensionerades efter sjuårig skolgång med åtta salar för undervisning.


Kvarteret Sparven 1949 bildades Stiftelsen Järnabostäder i Överjärna kommun. Redan första året byggdes ett flerfamiljshus i kvarteret Sparven (fotot). De övriga fyra uppfördes i samarbete med Scania Vabis och Sparven blev det första kvarteret i Järna med flerfamiljshus.

1955 upphörde Järna municipalsamhälle för att övergå i Järna kommun, som bildades 1952 genom en sammanslagning av Överjärna, Ytterjärna och Vårdinge kommuner.