logo
banner4a

Nyrenoverade runstenar

Passa på att besöka de tillsnyggade och nu lättlästa runstenarna SÖ 345 vid Ytterjärna kyrka och SÖ 350 vid Brandalsund. Båda stenarna renoverades 2010 av RAÄ. Stenen vid Ytterjärna kyrka står strax intill tornet. Om du vill bese Brandalsundsstenen parkerar du vid ekonomibyggnaderna och går allén söderut mot slottet. Efter några tiotal meter finns en vägvisare, "Kulturminne", där du tar en stig till vänster. Uppe på kullen står stenen.

SÖ 345, Ytterjärna kyrka

SÖ 345

Stenen är av röd sandsten och är svårt skadad. Den noterades i "Rannsakningar efter antikviteter", (1667-1685), och var fram till mitten av 1800-talet använd som trappsten vid kyrkan. Texten är därför nästan helt utplånad av detta slitage. De kvarvarande runorna kan läsas:

... ...in × þinsa × at × kai(r)... ... ...-n * eR * e[n-a]þr × ut-| |- × kr... ... [resa st]en denna efter Ger ... Han ändades ute i Grekland

Det är inte säkert att stenen verkligen är rest över en Greklandsfarare då det bara är den första runan i ortnamnet som är bevarad. Om tolkningen är riktig är detta den enda Greklandsstenen i kommunen.

SÖ 350, Valsta, flyttad till Brandalsund

SÖ 350

Valsta var en liten gård som låg nära Berga. Runstenen omnämns i "Rannsakningar efter antikviteter", "utij Walestadh … neder i åkergälet." Senare flyttades stenen till Brandalsund och är i dag uppställd i den gamla parken på en höjd väster om manbyggnaden. Stenen är av granit, 1,9 meter hög och 1,2 meter bred vid basen. Stenens runslinga är väl och skickligt huggen. På höger sida är dock ett stort stycke svårt skadat med textförlust. Texten lyder:

ulfR : auk : igul : raistu : stain : þensa : at ur[i : fa]þur sin : kuþan : kuþ : hialb[i *] --- hn... Ulv och Igul reste denna sten efter Orre (?), sin gode fader. Gud hjälpe hans ande

Att alla familjemedlemmarna bär djurnamn är lite ovanligt. Namnet Igul är det fornsvenska ordet för igelkott - kanske passande en stingslig man?

Längst ner på stenen finns en båglinje vilket troligen är en del av en båtristning. Båten i sin helhet syns på SÖ 352, Lingastenen, som sedan 1896 finns uppställd på Skansen i Stockholm. Båtbilden kan anspela på Tors fiskafänge som skildras i den fornnordiska mytologin. Berättelsen finns i Snorres Edda från 1220-talet. Tor och Jätten Hymer rodde ut för att fånga Midgårdsormen. "Tor drog upp årorna och gjorde i ordning en stark rev, och kroken var varken för liten eller för klen till den. Han satte fast oxhuvudet och kastade, och kroken sjönk till botten."

Ristningen är utförd i en speciell stil som brukar hänföras till Järnagruppen. Utmärkande för denna är de glosögda ormarna, slingan som låser runormarna vid varandra och korset med de trefingrade korsarmarna. Det senare anses vara en bild av ett altarkrucifix.

Mer att läsa om bygdens runstenar:

Pettersson, Johan, "Runristningar i Järnasocknarna", Järna Hembygdsförening, 1992.

Snaedal, Thorgunn, "Från Järnatullen till Gårdarike, en bok om Södertäljetraktens runinskrifter", Ö.S.K.F., Södertälje 1990.